Att jobba eller inte jobba

Så, efter att ha sprungit på jobbintervjuer (för två olika jobb men med flera intervjuer för varje) och däremellan hunnit med att få besök av mamma och pappa samt att fira den senares födelsedag, så tycks den kommande veckan bli ovanligt lugn. Den första intervjun kan inte ha gått fullt så illa som jag trodde för jag har åtminstonde ett muntligt löfte om anställning där. Något mer har jag dock inte hört så jag har gett järnet för de här andra två jobben och lyckats över all förväntan. Det råder en akut brist på svensktalande i den här stan och med allt fler multinationella företag som flyttar sina huvud - eller Europakontor till Budapest så skriker de efter skandinaver. Jag är minst sagt poppis. Så poppis att båda ställena vill ha mig.

Det dumma är bara att jag insett att det kanske inte vore en sån smart idé att tacka ja. Pengar, ja, det behöver jag men sen när jag börjar plugga då? Jag pluggar ju heltid och med studiemedlet så är det ju ingen fara för ekonomin men min tanke om att ta ett jobb och sen sluta om det visade sig att jag inte hann med både skola och jobb, börjar te sig allt mindre tilltalande. Bara inlärningsperioden för jobben är ca två månader och de upprepade sååå många gånger att jag inte skulle ta jobbet om jag inte hade planer på att stanna i minst två år på företaget(eh..alltså så kul och utvecklande verkade det inte) och alla var så snälla och gullig att jag har inte hjärta att vara oärlig mot dom. Men vem är så dum att hon tackar nej till inte bara ett, utan två jobb? Det lutar åt det skulle kunna bli jag.

Jag fick ju verkligen säga åt mig själv i vintras att börja säga nej för att jag inte pallade skola+jobb+frivilliga saker+en massa annat, utan att bli sönderstressad och må dåligt (samt låta det gå ut över min stackars omgivning...). Det vore kanske inte så smart att jobba heltid och plugga heltid...Jag är nästan säker på att när de ringer imorn och frågar om jag accepterar deras erbjudanden som kommer jag att säga nej, trots de få kronorna på mitt konto. Jag får leta vidare efter tillfälliga jobb och hoppas på ett deltidsjobb till hösten, för sanning att säga så är det själva sysselsättningen som jag behöver. Jag måste komma bort från datorn, ut ur huset, in till stan och skaffa..ja..ett liv.

Det är dags att fatta ett vuxet och realistiskt beslut.