Efter Kattan, en möhippa och ett bröllop kom mamma och pappa och hälsa på varav en långhelg spenderades i Ukraina till allas stora förtjusning! De hann uppleva allt stereotypiskt ukrainskt
under de få dagar de var där; slut på vatten på hotellet, korrupt polis, elavbrott och 3 timmars gränskontroll - som det ska vara helt enkelt.Sen bar det iväg till Slovenien (yckades passera 4 länder på den dagen) och besteg - alltså jag menar bokstavligen talat besteg - Sloveniens (alltså vi talar Alperna) näst högsta berg. Jag kände mig ihjälbankad, ihjälslagen, ihjälskakad, utmattad och helt sönder i huvudet när jag kom ner. MEN JAG GJORDE DET, JAG GJORDE DET!

Sen var det bara en helg till och så var pappa tillbaka - nu för Den Stora Matchen. Som vi planerat. I ÅR. Sedan jag fortfarande bodde i Karlskrona och lottningen blev klar. Det var till slut dags. Och visst kändes de lite moloket när Szabolcs f.d. korridorare fick in den där straffen och det blev 1-1. Men glädjen - den glädjen-, när Zlatan, allas vår Zlatan fick in den där bollen när det gällde. Hela läktaren blev tyst. Spelarna på planen föll ned. Och pappa och jag, mitt bland alla ungrare som luften alldels gått ur vrålade. JAAAAA! 

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar