Kulturchock

Jag har bott här i ungefär 8 månader nu och hittills har eventuella kulturkrockar varit minimala, ja faktiskt betydligt mindre förekommande än vad jag väntat mig. Där har ju varit maträtter som fått mig att höja på ögonbrynen, en och annan tradition som trots sin gentlemannamässighet tyder på en aningens förlegad kvinnosyn och så givetvis ungrarnas förkärlek till papper, stämplar och underskrifter på allt som är mer eller mindre officiellt. Men allt sådant är ju saker man räknar med, små variationer snarare än avvikelser från min svenska norm. Vi är ju trots allt alla européer och eventuella kulturella skillnader oss emellan stannar därför vid dessa typer av trivialiteter. Historier om fundamentalt olika syn på världen och människors beteende berör endast de som byter världsdel. Trodde jag alltså, tills vintern kom.

När kylan smyger sig på så brukar ju folk vanligtvis bli förkylda i en eller flera omgångar. Har man riktigt tur kan det slinka in någon härlig influensa också och alla sjukdomar cirkulerar gärna i offentliga miljöer, som till exempel på en arbetsplats. Detta leder givetvis till att större delen av befolkningen går runt och snorar till och från under vinter halvåret, här liksom i Sverige. Skillnaden är hur vi hanterar detta. Själv tycker jag att det är ytterst besvärande, om inte rent ut sagt pinsamt, att gå runt och snörvla och snora. När det är som värst måste man ju gå iväg och snyta sig hela tiden för att inte sitta och högljutt behöva dra in slemmet i näsan hela tiden. Det här problemet har dock inte ungrarna. Här är nämligen snor inget att skämmas över utan här snyts det i de flesta situationer, även offentligt alltså. Här är det inget springande till toaletten eller gå ut ur rummet, nej då här är det helt okej att ta upp sin näsduk eller snytpapper och fräsa på! Vi pratar alltså inte om ett litet akut fräsande när man panikartat känner att snoret rinner till utan ett grundligt utrensande av de där kråkorna längst in, gärna med ett riktigt trumpetande på högsta volym. Första gångerna det hände tänkte jag inte på det, efter ett tag började jag tycka att vissa människor var lite oartiga utan att riktigt kunna sätta pricken på vad det var som gjorde att jag uppfattade dem som sådana. Det var inte förrän vintern kom igång på allvar och män som kvinnor satt och trumpetade och fräste till höger och vänster -för att inte tala om mitt framför den egna näsan på en -som jag insåg vad det var. Och jag kände mig nästan lite generad, för att inte tala om ytterst obekväm. Givetvis kan jag inte säga något, jag har ju valt att flytta hit och är det så man gör så ska jag inte kolla snett på någon för det, så länge ingen tvingar mig till att börja rensa rören offentligt.

Jag har funderat på det där, vad det är som gör att det känns så otroligt fel att folk fräser offentligt, och kom fram till att det måste ha och göra med kontrollen. Om någon nyser eller hostar (förhoppningsvis då bortvänd) så kan de ju inte direkt rå för det, de kan ju inte veta det förrän sekunderna innan. Men att snyta sig är ju en medvetet vald handling, betydligt mer kontrollerad och självvald än till exempelvis att rapa eller fisa som definitivt inte är okej att göra offentligt här, och det är väl det som känns så oartigt, att de väljer att låta mig veta exakt hur mycket snor det finns i deras näsa.

Nu ska jag i alla fall snart till Sverige för ett tag och när jag kommer tillbaka så är det vår här och då är förhoppningsvis förkylningssäsongen över. Fattas bara att alla på mitt jobb visar sig vara pollenallergiker också.