Den Långa Resan eller Kampen mot snöhelvetet

Jag har varit ifrån bloggen för att 1. jag försökt ta mig från Karlskrona till Budapest i flera dygn utan att lyckas och för 2. jag var så trött på hela historien att jag inte ens orkade blogga om det. Men för er som undrar hur det gick tillslut så var det ungefär såhär:

Redan på tisdagen pratade Piwo om att de skulle bli snökaos och tänk om vi inte skulle kunna åka. Äh, såklart det löser sig, bli fast i en storm händer inte samma personer två gånger på två månader. Trodde jag.

Piwo gjorde det smarta draget att åka till Helsingborg redan på onsdagen men redan på onsdag kväll stod det klart att de skulle bli helvetes svårt att ta sig såväl från Helsingborg som från Karlskrona till Kastrup innan klockan 14 på torsdagen. Torsdag natten gick åt till ständig vakande över SJs hemsida för nya uppdateringar. Vid halv fem slocknade jag tillslut men sted upp två timmar senare ned förhoppningen om att kunna at en av de första morgontågen (alal förseningar skulle ju göra att det skulle ta lång tid tänkte jag). Det gick ju inget vidare, inga tåg whatsoever trafikerade Skåne och vid tio var det bara att acceptera att planet skulle få lyfta utan mig. Budgetflygresenär som jag är så får man ju inga pengar tillbaka men lyckades ändå boka om min biljett för några hundra till i April då jag ändå ska hit igen (någon bra avgång de närmaste dgarna med det flygbolaget fanns nämligen inte). Så istället bokade jag snabbt in mig på ett flyg från Malmö tidigt Fredag morgon (tills dess borde det ha lugnat ned sig, det var jag övertygad om, tågen skulle ju börja gå under eftermiddagen sa dom ju).

Samtidigt hade Piwo inte gjort upp hoppet utan kastade sig på en färja till Danmark för att därifrån lyckas komma på ett tåg till Kastrup. Planen lyckades och hon lyckades komma iväg välbehållen.

Framemot eftermiddagen började jag känna smått panik då allt tyckte stå helt stilla men tillslut kom beskedet jag väntat på; ett tåg hade avgått från Kristianstad. Eftersom detta var ett tecken på att trafiken i Skåne fungerade igen tog jag min enorma packing och sprang nedför trappan och mötte av...snö. INTE smart drag av mig att ha två rullväskor - de fungerar väldigt dåligt i tre decimeterdjup snö nämligen. På väg till bussen stannade dock en snäll, helt främmande, man och erbjöd mig skjuts (jag måste ju sett helt hopplös ut) vilket jag tacksamt mottog (jag har inet förvana att hoppa in i bilar med främmande män men jag var vid det här tillfället nära till tårarna).

Väl vid Tågbussen varnade busschauffören mig för att fortsätta då jag skulle riskera att bli fast någonstans och inet komma längre men envis som jag var hoppade jag ändå på, jag tänkte då inte missa det här planet också! Efter Ronneby var jag den enda passageraren på bussen ända till Kristianstad. Väl framme möttes jag av den härliga nyheten att inga fler tåg skulle avgå förrän i morgonbitti. Fine tänkte jag, jag tar en av Skånetrafikensbussar och med hjälp av chauffisens vägbeskrivning släpadejag min enorma oackning genom ett trafikfritt och oplogat Kristianstad. Till slut hittade jag busstorget där lappar upplyste mig om att samtliga turer inkl. stadstrafiken var inställda. Klockan var nu runt tio på kvällen så jag gjorde det end aman kunde göra - ringde en taxi men först efter att jag ringt Sturup och fått det bekräftat att flygen och flygbussarna fortfarande gick som de skulle. 1100 kr senare var jag slutligen hos Bex i Lund, fick väl sisådär en tre timmars sömn skavfötters innan det var dags att pulsa genom snön igen (men den här gången med sällskap tack o lov). Flygbussen gick. Flyget gick. Nu är jag, tillslut, i Budapest igen.